Sparsamhet och mentala spärrar

Som jag skrivit om massor av gånger höjde jag och min fru våra omkostnader med drygt 50% vid årsskiftet för ett år sen. Från runt runt 12.000 till 20.000 per månad för hushållet som helhet.

Bil, resor och att jag åt lunch ute några dagar i veckan under sista året på jobbet är huvudförklaringen. Vi har även skaffat Apple-TV och Netflix som ett ytterligare exempel på något som kan verka självklart men som vi väntade länge med.

Vi går ut och äter ungefär 2-3 gånger per kvartal, men aldrig dyrare än 5-600 kr för oss båda. Vi köper hämtmat ytterligare kanske 2-3 gånger i månaden men då aldrig dyrare än 200 kr totalt. Då vi båda fått testa dyra restauranger via jobbet är vi helt eniga om att vi inte uppskattar när rätterna kostar 450 istället för 199 kr.

Trots att vi höjt våra omkostnader och nu egentligen köper allt vi anser oss behöva så finns det fortfarande vissa mentala spärrar.
- Vi har haft bil i ett halvår nu, men bara betalat en enda trängselavgift (då Essingeleden ej in i stan).
- Ingen av oss två har köpt en kaffe, te, läsk, bulle eller annan på café/fik.
- Vi har aldrig handlat på den lokala lilla ICA-butiken av bekvämlighet istället för större butiker längre bort (dock gjort vissa besök där då de ibland har konkurrenskraftiga erbjudanden).
- Vi har inte åkt taxi någon gång (utanför jobbet).

Min poäng är att vissa saker som restaurangbesöken är rationella, där vi verkligen inte uppskattar det som dyra restauranger erbjuder. Medan andra val som att inte betala trängselavgift nästan blivit mer av en princip. Vi har trots allt en bil som kostar pengar varje månad och det har funnits tillfällen då bilen hade tillfört glädje/underlättat livet men vi avstått pga 40 kr i trängselavgift. Och visst hade det varit skönare att ta en taxi hem från nyårsfesten än att kombinera nattbussen med promenad sista biten.

Då min fru fortfarande jobbar är vi ännu i en fas av att bygga upp kapital för att sedan leva på. Och en vacker dag när vi märker att 4 procentsregeln fungerar och vi verkligen kan göra slut på 30.000 kr i månaden resten av livet jämfört med dagens 20.000 kr så finns det några handbromsar att släppa på.

Det ska också bli spännande att se hur jag känner efter några månader utan lön. Jag tänker mig att jag ska fortsätta äta en del lunch ute eftersom det är ett trevligt sätt att komma ut och träffa kompisar som fortfarande jobbar. Vilket även underlättas av SL kort. Det finns annars helt klart en risk att jag åter faller tillbaka i ett ökat sparande. Det kändes visserligen oväntat lätt att öka kostnaderna för ett år sen, men visst var det skillnad när det fortfarande kom in dryga 30.000 i månaden och den ökade konsumtionen egentligen bara innebar att sparkvoten gick från 82 till 70%.