Här kommer det första av tre utlovade inlägg på temat sparande. Inspirationen till inläggen fick jag som sagt av tv-programmet superspararna där jag tyckte deltagarna sparade på ett helt annat sätt än jag själv.
Sparandet som fix idé
Jag sparar ju en bra bit över 20000 kr varje månad. Många gånger blir det ju lite löjligt när man tänker på varje krona, för även jag inser ju att det är strunt samma om jag sparar 22400 eller 22395 kr en månad. Så min grundtanke är alltid att fråga mig själv om det ger mig mest glädje att köpa något (eller ett dyrare alternativ) eller att spara motsvarande peng. Oavsett om det handlar om 5 eller 1000 kr. Det är aldrig värt att göra saker man mår dåligt av för att spara pengar. Jag skulle tex aldrig gå runt och tigga smakprover i matbutiker som i Superspararna, passar inte mig som person.
Jag ser mig själv som ganska lat. Förutom när det kommer till jobba och träna. Men mycket av mitt sparande bygger på att jag är bra på att avstå från saker. Skulle tex aldrig koka egen ketchup (återigen från Superspararna) även om det mot förmodan skulle bli billigare än att köpa ketchup. Min lösning är i så fall att inte äta ketchup.
Ibland kan jag dock lägga ner ganska mycket energi på att spara 50 öre. Som när jag går iväg till bostadsrättsföreningens tvättstuga där vi har en toalett för att spara tvål och toapapper. Hade jag tyckt det var jobbigt så hade jag inte gjort det, men jag tycker det är roligt. Det leder oss in på nästa punkt, är det inte stöld att använda bostadsrättsföreningens gemensamma toapapper om det inte är så att man blir nödig just när man håller på att tvätta?
Spara respektive stjäla
Att göra som i programmet superspararna att gå in på snabbmatsstället och plocka ketchup ser jag absolut som att gå över gränsen. Och självklart även alla typer av ren stöld från privatpersoner där man relativt riskfritt skulle kunna komma över saker möjliga att sälja, det skulle jag aldrig göra. Men jag är medveten om att det är en liten flytande gräns, där jag gör saker som kanske andra tycker är över gränsen. Här är några exempel på saker som jag regelbundet gör som kanske ligger på gränsen, men som jag tycker känns ok ändå, förutom att gå på föreningens gemensamma toa som jag redan erkänt.
- Låta någon bjuda mig oftare än jag bjuder tillbaka. Förväntar mig dock aldrig att bli bjuden och vill helst att var och en betalar för sig. Men om någon erbjuder sig att bjuda mig så tackar jag oftast ja.
- Tar frukt på jobbet, inte bara för att äta under arbetstid utan tar även hem frukt att äta på kvällen och ibland på helgen. En normal vecka tar jag ca 10 frukter från min arbetsplats. Köper därför väldigt sällan frukt.
- Utnyttjar friskt olika värvningsbonusar eller när man får ersättning för att skriva på något (som när jag fick 200 kr för att provköra en bil). Låtsas vara intresserad och ljuger friskt om det behövs för att få erbjudandet trots totalt ointresse av att fortsätta vara medlem eller verkligen köpa bilen. Günthers tips från Sparpodden om att utnyttja spelbolags bonusar genomförde jag för flera år sen. Dock i mycket mindre skala än många andra verkar ha lyckats med.
Hoppas detta har gett lite klarhet i hur jag tänker kring sparande. Nästa inlägg blir lite reflektioner kring hur jag handlar, främst i matbutiken. Cliffhangern blir att jag inte är någon större förespråkare av storhandling...
Låter inget vidare det där med frukten kompisen som bjuder och föreningens toalett.
ReplyDeleteJag skulle inte må bra av att göra så.
Skulle jag komma på att en kompis utnyttjade mig för sin egen vinning skull skulle jag spola honom/henne direkt.
Underbart skrivet! Det kunde lika gärna varit jag som skrev, stämmer in på allt.
ReplyDeleteJag tillhör också de som tar med mig frukt hem till helgen från jobbet. Sen tar jag ju givetvis också under veckan. Vill poängtera att jag först och främst inte tar för att slippa köpa själv men eftersom där i princip alltid 'r frukt över på fredagen och en ny leverans kommer på måndagen så är det bättre att jag tar den än att det slängs...
ReplyDeleteJag mår ju lite lätt illa av denna sjuka snålhet. Känner du igen dig i karaktären Ove Sundberg?
ReplyDeleteSkulle anmoda att betänka alternativkostnader. Det är bra att vara snål, men man får inte vara dum-snål. Att gå runt för att samla ihop ketchup på resturanger kostar massor i form av tid, som du aldrig får igen. Hade du istället jobbat motsvarande tid - fick du då mer eller mindre ? Räkna gärna på timpenningen när du sparar, för det är liksom inte värt att lägga 15 minuter på att spara 3,50 kr. (Men det skall ävenså tilläggas; den sparade kronan är mer värd än den tjänade p g a skatten)
ReplyDeleteTvättstugebesöket var väl lite oväntat, även för att vara miljonären! Det är värt ganska mycket att släppa tvåan hemma.
ReplyDeleteHar funderat på att göra en liknande sammanställning själv men har fastnat på att det blir en massa dömande, jobbiga kommentarer.
Det är nämligen så att jag har trampat över moralskaklarna en hel del när jag varit som snålast. Allt från att hoppa över spärrarna (som vuxen alltså, på väg till jobbet) till att inte betala teveavgiften.
Ju bättre jag får det ekonomiskt desto mindre bitter blir jag och desto högre moral får jag, så nu håller jag mig ifrån den typen av sparande.
Men det klart, jag köper ju inte egna block och pennor...
Skulle inte du kunna sommarprata nästa år och ge svenska folket lite riktigt kunskap om sparande och hur alla relativt enkel kan skaffa sig en förmögenhet. Superspararna bara förlöjligar ämnet...
ReplyDeleteDet är väl upp till var och en förvisso.. men själv ogillar jag något de som livnär sig lite över gränsen på arbetsgivarens och vänners bekostnad.
ReplyDeleteAtt plocka kanske 10 bananer i veckan blir trots allt en 50-lapp som lyfts ut.
Att låta kompisar pröjsa för middagar och annat om möjligheter ges...
Hmms, känner förvisso många som gör sådant men jag tycker det är lite småtrist faktiskt..
Hoppas du bjuder tillbaks till vännerna med en brakmiddag en dag i framtiden.. ;)
Anonymous said:
ReplyDelete> Skulle jag komma på att en kompis utnyttjade mig för sin egen vinning skull skulle jag spola honom/henne direkt.
Jag är inte mycket för att bjuda hem vänner på middag eller liknade så det är väldigt sällan det händer. Absolut inte för att det kostar för mycket pengar utan jag tycker bara inte det är något för mig.
Bjuder någon hem mig till dem tackar jag ofta ja utan att känna mig tvingad att bjuda tillbaks.
Hade mina vänner börjat kräva att jag ska bjuda hem dem mycket oftare och tycker att jag snyltar på dem hade jag nog inte varit speciellt sugen på att umgås med dem mer.